Mitt i livet??

...slog mig när jag skulle skriva en beskrivning...jag är mitt i

...lika åt båda håll..troligen...skrämmande?!

-ja,faktiskt-känns ju lite sorgligt så där när man tänker på det-bara hälften kvar--av vad?

Fan-det är ju inte så att det har varit räkmacka hittills direkt...och vad har man gjort...och hur fort har det inte gått? Och om man nu blir 80 bast-kanske de sista tio är skruttig tid-halv blind å rullator beroende...så då är det alltså ännu mindre kvar...

herre gud-måste skynda nu-sova mindre-jobba mer-parta oftare-fylla i "vita arkivet"

 --Tror jag tar ett glas vitt ikväll-så jag hinner med det vartfall :) tack å hej...